Flyktingkonventionen, som ibland även kallas Genèvekonventionen men som officiellt heter 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning, är en internationell FN-konvention som reglerar hur stater ska behandla flyktingar. Bland annat definieras i konventionen vem som är en flykting (och vem som inte är det; krigsförbrytare omfattas till exempel inte av konventionen) och vilka skyldigheter stater har till flyktingar. De flyktingar som omfattas av konventionens regler kallas ofta konventionsflyktingar. I konventionen befästs också den så kallade principen om non-refoulement, som ska skydda flyktingar från att bli utvisade om deras liv är i fara. Denna princip innebär till exempel att stater inte får utvisa eller avvisa en flykting till ett område som angränsar en stat eller ett område där flyktingens liv skulle hotas (eller hens frihet) eller där hen riskerar att utsättas för tortyr eller förnedrande och omänsklig behandling.
Konventionen bildades som dess namn antyder år 1951, och baserades på artikel 14 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I denna artikel står att människor har rätt att söka asyl i andra länder från förföljelse. Flyktingkonventionens ursprungliga syfte var att ge skydd åt alla de människor som hade flytt i samband med andra världskriget, men år 1967 utökade man genom ett tilläggsprotokoll (det så kallade New York-protokollet) konventionen för att omfatta även flyktingar från andra platser än Europa, och flyktingar som flytt efter år 1951. Som historien har visat var detta ett nödvändigt tillägg, då krig och flyktingar har fortsatt förekomma i världen långt efter andra världskriget.
En aspekt som inte beskrivs eller regleras i flyktingkonventionen är dock flyktingarnas hälsa, något som ofta är ett stort problem när man befinner sig på flykt. På grund av de svåra förhållanden flyktingarna genomlider på resan drabbas de lätt av svält och sjukdomar, det senare till följd av sänkt immunförsvar. Detta kan vara särskilt förödande för barn, vars kroppar redan i utgångsläget är mindre tåliga än vuxna människors. Den enda sjukdomen som är en fördel att få som barn snarare än som vuxen är vattkoppor. Om du vill veta mer om vattkoppor kan du gå in på KRY.se, där du också kan få prata med en läkare via ett videosamtal.
